Åh idag kändes det så mycket bättre på praktiken! Min handledare var där och vi diskuterade och reflekterade mycket och det känns som att jag redan lärt mig massor! Fick mina tider för veckorna och vi fick bokat in vilka tider jag skall genomföra mina uppgifter i barngruppen. Det känns så skönt. Det är en häftig känsla det där, när man sitter i bilen på väg hem och tänker igenom dagen och inser att man faktiskt lärt sig en hel del. Eller ja, kanske en bättre formulering borde vara "bitar faller på plats". Det vi läser på högskolan kopplas ihop med praktik. Jag har verkligen insett att ingen lärare/pedagog som finns inom barnomsorgen är färdigutbildad - för man utbildar sig hela tiden! Barnen är faktiskt vår främsta kunskapskälla och den måste vi ta vara på! Så häftigt!

Det är så roligt att vara i barngruppen så man känner inte av några smärtor eller värk förrän man kommer hem och vågar känna efter. Då inser man hur ont man faktiskt har, jag känner mig helt mörbultad i ryggen och runt hela bäckenet. Det känns att lilleman växer så det knakar nu för jag har känt av ett ökat tryck mot mina revben. Jaja, smällar man får ta. Dessa praktikveckor ska jag bara stå ut! Sen har jag i och för sig resten av terminen kvar men dem blir förhoppningsvis inte lika fysiska och aktiva utan mest bara små föreläsningar och seminarium. Skönt.

Har tvättid ikväll också till allt h-v. Och sambon jobbar över, samt att jag skulle behöva ta ett race över alla mina blommor i lägenheten - åh vad jag inte känner mig bitter nu! =)

Nej, nu får jag göra något vettigt! Skulle egentligen bara vilja lägga mig i sängen med en riktigt bra bok, men det har en kvinna som jag INTE tid till!