Jaha, då går vi in i vecka 36 idag. Alltså fem veckor kvar av denna graviditet. Men såklart, det kan vara tre eller sju veckor kvar också, vem vet. Dock tror mina vänner i skolan att jag kommer få tidigare, men min mamma gick över 14 dagar med mig så vi får helt enkelt se. Det är bara lilleman som bestämmer. Det känns både olustigt och skönt att liksom inte veta när han kommer ut. Jag är en ganska organiserad människa som skriver listor över typ allt, och ändå känns det Ok att inte ha 100% kontroll. Konstigt nog.

Barnet
Om du väntar ditt första barn ligger det troligtvis i rätt position nu, uppochned. Tycker du att bebisen rör sig något annorlunda jämfört med tidigare? Det kan bero på att det är trångt därinne, men är du minsta orolig prata med din barnmorska. Nu ökar fostervattnets mängd inte mer utan det minskar snarare eftersom din kropp absorberar en del av det. Hjärnan är färdigväxt. En del psykologer säger att barnet redan nu är medveten om sitt "jag" eftersom det kan svara på saker med till exempel sparkar.Vikt 2 800 gram.

Mamma
Din livmoder är 32-35 centimeter. Din mage kan börja sjunka ner lite och det blir lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning. Många gravida upplever att de behöver kissa ännu oftare än tidigare. Det beror på att livmodern trycker på urinblåsan. Nu kanske din vikt stannar till förlossningen. Kolostrum eller råmjölk kan läcka ur dina bröst fast bebisen ännu inte är född. Glöm inte att börja ladda med kolhydrater. Pasta är bra mat inför förlossningen. Tankarna rör sig säkert mer och mer kring barnet kanske känner du oro inför förlossningen. Men en dag finner du att längtan efter att träffa barnet har tagit överhanden och att eventuell rädsla har bytts ut mot längtan efter förlossningen.

Mina tankar
Jag har aldrig haft en speciellt  hög mage så de här svårigheterna med andningen har jag aldrig känt. Dock känner jag ändå att magen sjunker, eller i alla fall bebis. Foglossningarna kan vara riktigt besvärliga och idag gjorde de så ont att jag typ fick börja andas igenom smärtan. Det känns allvarligt talat som att han ska ut imorgon ibland. Jag har inte känt några sammandragningar och det var enligt barnmorskan bara bra. Jag är fortfarande väldigt lugn inför förlossningen. Jag och O utgår ifrån att allt går bra, för det måste man ju göra, annars blir vi knäppa. Vi pratar mycket om tiden efter förlossningen och ser framemot en mysig sommar. Vi bestämde att vi snart skulle börja packa BB-väskan, dock har jag lite tankar över vad jag vill ta med och vi har ju typ 25 minuter till sjukhuset så ifall vi skulle glömma något är det ju inte hela världen.
Mina tankar cirkulerar främst kring bebis och hans ankomst, och det gör det svårt att fokusera på skolan, men det är ju bara att kämpa, då går tiden så mycket fortare =)
Han är fortfarande igång så gott han kan och trycker lite överallt. Det är fortfarande så grymt häftigt, rörelserna tröttnar man aldrig på! (Han är väldigt snäll mot mammas organ).