Jag befinner mig just nu i vecka 18, och det är vanligast att man säger så. Vissa blivande mammor kan säkerligen vara enormt specifika och säga just vecka+dag, men sån är inte jag. Vem är intresserad av det? Förutom barnmorskor och sånt folk förstås =).

Mentalt sett är jag inte i vecka 18. Mentalt sett går jag in i vecka 20 idag. Men på RUL i fredags så blev jag framflyttad 1 ½ vecka ungefär. Men det hade jag/vi redan på känn då vi under de första ultraljudet (i vecka 10) såg ett foster som var i 8:e veckan. Men allt såg normalt ut då, med ett fint litet hjärta som slog. Allt såg väldigt bra ut i fredags med, men troligtvis är det en sen ägglossning som är boven i dramat pga. en lång cykel som jag har. Men men, RUL var en fantastisk upplevelse och jag och Oskar svävade som på moln hela tiden! H*n var vaken hela tiden och låg och sprattlade som en fisk hela tiden. Till en början var h*n väldigt med på noterna och var duktig på att ligga still när BM skulle mäta huvudet, och när hon skulle mäta benet sträckte h*n på det och låg still. När hon sa "ska vi se på armen och handen" så på något konstigt sätt så sträckte h*n upp armen och spretade med fingarna rätt framför UL så vi såg perfekt! Fem små fingrar såg vi, helt makalöst! Jag bölade som tusan, men det var en så häftig stund. Det är svårt att förstå att den till synes perfekta krabaten är skapade av mig och O, och att den ligger och gror i min mage! På något sätt så fick jag för mig att den bodde inne i den där UL-skärmen och inte i min mage - det är enormt svårt att förstå! Hursomhelst så var h*n så duktig till en början, men när det var dags för ansiktet och lillhjärnan ville h*n busa lite med oss. BM höll på en lång stund men så fort hos nästan fick syn så vände h*n på sig! Så jag fick upp och hoppa en stund för att h*n skulle lägga sig bättre till. Då gav h*n upp kampen och visade upp hela ansiktet och log mot oss, tror ni inte att jag började böla då med? Svar: JO! Oskar fick också tårar i ögonen men det skulle han aldrig erkänna =)

Det var väldigt roligt att h*n var vaken och att vi fick se hur h*n far runt därinne!

Såhär står det på blimamma.se om vår vecka: 

Bebisen

I vecka 18 är din bebis 13 till 14 cm lång från huvud till stjärt och tack vare de nu ökande fettdepåerna väger den omkring 230 gram. Den hitintills snabba tillväxten kommer nu att sakta ned något till ett något lugnare tempo.

 

Det finns fortfarande plats i livmodern och din bebis kommer att vara aktiv under perioder då den kan sparka eller till och med göra kullerbyttor! Runt den här tiden blir kan bebisen också börja känna av alltmer intryck från världen utanför magen och gör sin närvaro känd genom sparkar och slag. Benen genom vilka ljuden passerar till innerörat har förkalkats och hårdnat, och de nervbanor som tar emot och processar signaler från hörselcellerna utvecklas, vilket innebär att bebisen nu kan höra.

 

 

Allteftersom graviditeten fortlöper kommer bebisen att vänja sig vid återkommande ljud, så som dina hjärtslag, röster, blodet som strömmar genom navelsträngen och andra vardagliga ljud. Den kan också bli skrämd av höga, plötsliga ljud.

 

Du

Livmodern har fortsatt att växa upp i din mage. Om du mäter så kan du känna den ungefär på två fingrars bredd under naveln. Din livmoder är vid det här laget ungefär lika stor som en Nätmelon. Även om viktuppgången varierar från kvinna till kvinna så ligger den genomsnittliga viktökningen i vecka 18 på mellan 4,5 och 6 kilo Vid det här stadiet i utvecklingen kan också eventuella defekter och missbildningar i hjärtat upptäckas vid en ultraljudsundersökning.

Jag har gått ner ett kilo och mår prima!



Såhär ser bebisen ut i vecka 18:

UL bild och magbild kommer senare! =)